jag fick värsta panikrushen. vafan äre här? sommarlovet ba dog. de här har nog varit mitt bästa sommarlov i hela mitt liv. framförallt så har jag varit med min allra bästa vän alexandra. jag har gjort så jävla mycket!! så mycket att jag inte ens kommer ihåg allt som hänt. vafan har hänt? vart tog allt vägen? vart tog åttan och alla coola 94or vägen. vart tog fjortistiden i sjuan vägen? jag kommer ihåg när man gled in utan skor för man ville vara lite ball och trodde att man passade in. haha gud va liten man va. jag sprang och gömde mej bakom tommy så fort de hände något. tommy, vad skulle jag gjort utan dej? utan dej skulle jag nog inte vara den jag är idag. alla viktiga människor i mitt liv. jag skulle inte vara mer värd än en pöl med bajs. nu sitter jag bara och skriver av mej lite för att jag lyssnar på värsta deppmodemusiken men de är skönt att tänka på alla minnen från när man va "liten". i sjuan, jag va väl kanske 130 cm men betedde mej som att jag va störst och bäst. jag undrade varför åttorna puttade in mej i skåpet. nu vet jag! för att jag va den där kaxiga lillskiten som kallade mej själv för "biffen". jag va så rädd men jag visade de aldrig. nu tittar jag ´"ner" (jag tittar inte ner för att jag är ganska kort men ni fattar vad jag menar) på alla små 97:or. jag säger bara ; fan va ni har en rolig tid framför er! sen kollar jag upp på alla 91:or som slutar gymnasiet och säger; stackars er, erat ungdom är över.

 gud, om du nu finns, ty som fan för att du gett mej de liv jag har.